För cirka tjugo år sedan läste jag Joyce Carol Oates numera klassiska roman Blonde och blev helt betagen i denna historia som beskriver Marilyn Monroes liv från barndomen i olika fosterhem till hennes tragiska förtida död 1962.
Det är en fiktiv historia - ingen annan än Marilyn själv kan veta hur det egentligen gick till - men den är baserad på verkliga händelser vilket gör den så trovärdig att det är svårt att skilja verklighetens Marilyn - eller Norma Jean Baker som var hennes riktiga namn - från den fiktiva Marilyn som Oates så briljant målar upp i sin roman. Jag brukar räkna den här romanen till den bästa jag läst.
Hade därför höga förväntningar på Andrew Dominiks film som nyligen släpptes på Netflix med Ana de Armas i huvudrollen. Och visst är Armas porträttlik och lyckas verkligen fånga Marilyns utstrålning och själ på ett sätt som inte andra gjort hittills på vita duken. Men jag måste säga att filmen inte levde upp till mina förväntningar.
Kanske hade jag för höga förväntningar, en bok rymmer ju så mycket mer än vad som ryms i en film. Och det konstnärliga greppet med svartvitt och smalt format omväxlande med vanligt bredformat i färg tyckte jag mest störde. Filmen hade varit nog så bra utan dessa konstnärliga grepp. Även om jag förstår tanken att vilja likna filmscenerna med de snapshots vi är vana att se från verkliga filminspelningar och filmer med Hollywoodstjärnan.
Kanske måste jag se om filmen igen med lite mer neutral inställning för att bilda mig en bättre uppfattning.
Ni andra som sett filmen och / eller läst boken? Vad tyckte ni? Kommentera gärna :-)
Comments